Shabbysektens vara eller icke vara..läses med glimten i ögat..

Lite bloggtankar!

Läste nyss Lantlivs Anetts inlägg om bloggtrender, samt Lottens Vita & Grönas inlägg om att man lätt känner att alla andra gör allt så mycket bättre och behöver summera tankarna om min egen lilla bloggvärld, med bakgrund med en tidigare konversation med en nära vän i veckan.

Min vän gav mej en hel del beröm och egoboost efter att jag hjälpt en gemensam vän i ett krisläge. Vi pratade länge om vilka egenskaper hos oss själva vi gillar och vilka sidor vi vill jobba med. Skönt att någon som känner en väl ger en lite positiv feedback, man tenderar lätt att bara se sina egna tillkortakommanden.

Dock menade han också att i min blogg kände han som om han mötte någon som var betydligt mer ytligt och fokuserade endast på nästa inredningprojekt och som var väldigt självfokuserad, och att riktiga Annika inte riktigt fick komma till sin rätt. Själv har jag svårt att se det där, min blogg är egentligen ett dokument över mitt hemmafixande, och även om jag är oerhört glad om någon läser och kommenterar, så förvånas jag över att mina små projekt kan vara intressanta för någon annan när jag ser vilka mirakel alla andra åstadkommer. Många har ju hem som ser ut som inredningsbutiker eller annonser direkt från Jeanne DÁrc living, och ibland sjunker självförtroendet i botten efter en bloggrunda. Därför skriver jag mest för mej själv, rakt från hjärtat och utan krusiduller. OM jag är nöjd och stolt äver ett projekt skriver jag det, medan jag IRL skulle vara betydligt mer blygsam över den egna prestationen.

Känner ni igen er i det här, att man väljer att bara dela med sej av en viss sida av sej själv här, vilket gör att de som bara känner en via bloggen inte får en riktigt rättvis bild över vem man är?

Sen var det den här sektkänslan som vilar över Shabby Chic Bloggarna. Visst har även jag köpt kotavlor, och nu beställt fler, och vad är det som gör att vi snöar in på samma saker? Här är dock några saker som jag inte gillar, och förslag på lite mer kontroversiellt Shabby Pyssel:

Vita Strutar:

Själv har jag totalfobi mot vita strutar, det är för mycket Nils Karlsson Pysslig goes Klu Klux Klan för mej. Varför inte använda samma teknik och göra ett fint fodral till massagestaven, med änglabokmärken, spets och tårtpapper? Då behöver den inte gömmas längst ner i strumplådan utan kan ligga lättillgänglig direkt på nattduksbordet!

Säckvävskuddar (Franska mjölsäckskuddar):

HUR JÄKLA STICKIGA SOM HELST, håret blir elektriskt och kinden rödmosig! Köp 4 st vanliga säckvävssäckar och sy om till fina överdrag till vinterdäcken istället, sy på lite spets, pärlor och sidenband...det är alldelens för lite Shabby i garagen runt om i Sverige...varför inte byta ut backspeglarna mot zinklyktor, sätesöverdragen mot Greengateplädar och linda ratten med hemvirkade spetsar från Tradera....om bilen är vit kan man ju slipa lite i alla kanter för den rätta slita looken..

Zinkhus:

Fobi igen. (Har skrivit om detta tidigare) I Thailand så har man ju andehus på tomtens vackraste ställe, och lägger ständigt ut mat och blommor för att andarna ska hålla sej från huvudbyggnaden. Jag ger mej tusan på att nån jäkla tomte skulle bosätta sej i huset om jag hade ett, och i ren ilska över brist på mat och blommor börja kasta trollformel över stackars mej så att håret lossnar, tänderna rasar och katterna får fotsvett.

Väggord:

Ska snart få en vacker text skriven på min sovrumsvägg av Sara på butik "S", men är lite sugen på att slänga upp ett i hallen också:

Welcome to Annika, now fuck off, asshole!

Men det går ju inte för sej......eller....

Sensmoral:

Allt är inte svart eller vitt, tro inte på alla väggord du läser och lägg för guds skull ett kex i zinkhuset innan du går och lägger dej!